Overkligt- överlycklig!!

Jag är i chock, skakar, gnuggar ögon.
Gissa vem som knackade på min altandörr för ett par timmar sen....



JOSSAN

Finner knappt ord..

Sitter i soffan, knack knack på altandörren, nån glor in på mig, Jossan???, blinkar hårt, nej hon står kvar, går och öppnar, tårarna kommer, kramar om henne, det känns som hon har varit borta i 3 dgr, så naturligt att hon är där.

Äntligen äntligen, nu kan man kramas på riktigt igen :)

Pratade om vanliga saker.
Fast vi har så oändligt mkt annat att prata om. Men var tvungen att köra på som vanligt annars blir man ju sjuklig.
Inser att man varit ifrån så länge.
Chocken har inte lagt sig än kan jag säga.

Imorgon ska hon få träffa Ralf för allra allra första gången (vaken).
Tänka sig, dagen har kommit!!

Skulle ha tagit bildbevis. Jävlar!!

Vet ni vad det sjukaste är.
Emil somnade på soffan för ett par månadera sen. På morgonen säger han, jag drömde att Jossan stod och knackade på altandörren. Kändes jätte verkligt, jag brukar aldrig drömma ju..
OMG, så blev det ;)

Nu vet jag vad jag ska göra den närmaste tiden..

Som jag har saknat henne!
Om ni bara visste vilken lättnad det är att ha henne här nu..

Underbara dag!!