Igår julafton vart väldigt märklig helt upp och ner faktiskt. Kanske för att jag inte mådde så bra och insåg senare på kvällen att jag hade nog mjölkstockning eller iallafall början till det. Fy fan alltså.
Som ni kanske inser fick vi åka hem i torsdags iallafall ;) Lättade som faen, MEN för det kom ett men efter vi fått beskedet. Ni måste in hit imorgon igen och lämna ett blodprov till.
Suck och stön alltså :)
Så gårdagen,självaste Julafton började med att stiga upp vid sju amningen för att hinna göra mig i ordning, packa skötväska och allt sånt som inte var gjort än. Skulle vara på ackis 09:30. Kastade oss i väg till BB på vägs provtagning på ackis.
Har då aldrig varit med om ett ställe som varit så dött. Inte en käft alltså, spökligt.
Efter de vart det fika hos Emils pappa.
Sen kasta vi oss hem för att hinna med allt innan vi skulle vara hos moster. Skulle vara där vid 12 tiden och vi gled in vid 15.20 ungefär. Ganska bra gjort ;)
Jag var som ett lik efter att bara har sovit en timme och satt mest i min egna värld, med tårar i halsgropen hela tiden. I need my sleep!!
Missade jultomten eller tomtarna ;) satt och amma på övervåningen.
Vi fick massa superbra julklappar, verkligen klockrena allihop. Märks att alla verkligen hade tänkt till.
Ralf har fått så mycket kläder, så det är makalöst. I alla olika storlekar, så roligt att höra hur folk har tänkt när de valde den storleken.
Vi kände oss riktigt bortskämda alla 3.
Man vet inte hur man ska kunna tacka tillräckligt..
önskar att jag hade tid, ork och lust att lägga upp bilder, men alltså nej, bara det känns övermäktigt.
Liteklagomål- har ju i princip startat denna blogg för att få klaga lite.
Jag har nu insett vad alla småbarns föräldrar menar när man har klagat på att man är trött och tillbaka får man kommentaren, "vänta du bara, än vet du inte ens vad trötthet är"..
Jag kan säga att jag börjar ana, har aldrig menar då aldrig varit så trött förut och inte lär det bli bättre. Som tur är kan man leva på hormonerna, även fast de också pendlar mellan tårar och hysteriska skratt.
Har väldigt svårt att få rutin på amningen, fan vad svårt det är..
Låter så lätt, bara att slänga upp patten när det är hungriga och sen är de klart.
Man har alltid med sig maten och den har rätt temperatur, blabla.
Men hur ska man hinna med nånting annat, som att sova till exempel när man har mister slowmotion som det tar 1 timme för att äta och så vill han äta med HÖGST (har hänt typ 2 ggr) 2,5 timmars mellan från start på amning till nästa start. Det ger mig max 1,5 timmar att göra något.
Vilket kanske låter helt ok, men man inser hur lite det är när man ska mitt i natten, ska byta blöja, gå på toa själv, försöka somna och faktiskt hinna sova.
KLago klago klago, jag är egentligen världens lyckligaste och har inget att klaga på.
Det jag egentligen vill säga är att jag är riktigt imponerad över det som pallar. Kommer vara mäkta stolt över mig själv om jag härdar jag med. För just nu känns den alternativa matningen (som tar max 15 min) väldigt lockande... Då dessutom Emil skulle kunna hjälpa till också.
Apropå på Emil, shit vad han har förändrats eller han är miljoners miljaders mer Pappa än vad jag någonsin kunde föreställa mig. Han och Ralf är verkligen mina idoler, världens bästa killar.
Inom en snar framtid kommer en bildbomb, härda människor. men jag kom på att jag kan ju visa hur vi sitter just nu med webcameran :) behöver inte ens resa mig, woop!
dags att sätta fart. puss på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar