Förträngt

Kanske ska berätta om mitt "pass" sist.
Jag tror inte det får kallas pass om jag ska vara helt ärlig..
Det vart ju styrkemedel kl.
17-18.. Låter ganska trevligt
Lite styrka medelhårt, perfekt

Kom nu ihåg att det är sju år sen, en graviditet, sömnlösa nätter, operationer och sånt sen jag träna sist.

Kommer in i stora salen och inser att ett tjugital människor ingår i nån jympasekt. De som alltid går på det här passet. De ställde sig i mitten såklart (närmast ledaren),
Jag och ett fåtal andra stryker längs väggen.
Runt mig är det mest medelålders kvinnor och MÄN.
Jaja tänkte jag, skönt att inte ha nån hurtig jävel bredvid.
Passet drar igång och jag hakar på, vevar såklart med armar och ben i otakt, född med dålig kordination men tycker ändå att det går okej.
Svetten börjar rinna, illamåendet kommer, tårarna i ögonen.
Jag är helt slut..
Håller på att dö, krälar mot vattnet, ganska stolt över att ha hängt med iallafall, slänger ett getöga mot klockan..
Va?
Nej inte va utan VA?????
Klockan står på 17.20
Tankarna snurrar, JAG DÖR,
JAG DÖR verkligen.
Jaha, vad gör jag nu?
Går jag ut härifrån, tar jag en paus (alla andra skuttade fortfarande, min vattenpaus var redan egen påhittad)(btw, hur kan man träna 1 timme utan vatten?) jag som gammal idrottare har ju det inpräntat att dricka efter varje moment.

Iallafall, körde timmen ut.
En tiondel så entusiastisk som de första tjugi, med svansen mellan bena, gloendes på alla medelålders och den där mitterska sekten som tjoade och tjimmade, klappade händerna osv.

Mitt mål, bli medlem i sekten.
Haha, skoja!!
Jag är jävligt nöjd med att stryka väggarna med mina medelålders MEN inte dö efter tjugo minuter.
PINSAMT..

Jag hade ju åtminstone pallrat mig dit bättre än de senaste sju åren spm soffpotatis!



Tooodelooo